Vi sågs. Igen. Det var länge sedan. Innan hade vi fått veta. Vi pratade om det.

Jag hade nästan förväntat mig stora tårar som skulle rulla ner. Stora tårar som skulle fukta kinderna. Kanske kläderna med. Stora tårar.
Inombords finns dom.
Inombords finns också något annat.
Det slår.
Hårt.
Varmt.
Ofta där det känns. Det känns där när man känner.
Ja, ni vet vad jag menar
:)

Sedan pratade vi om annat. Om sånt där vanligt.

”Jag har börjat sminka mig i sängen för att vinna säng-tid på morgonen”
”Jag planerar in disk-tid på morgonen. Annars får jag panik”
”Hon kallar mig medelålders!”

Två veckor har gått. Två veckor sedan Falun. Två veckor sedan begravningen.
Två veckor sedan. Två veckor har gått sedan jag träffade dom.  

Jag hoppas det blir en fin höst.

And here it is!
Jag har skrivit ett inlägg på vår egna Mynewsdesk People blogg.
Det är en blogg om oss som jobbar på Mynewsdesk.
Just det. Det är ju där jag jobbar =)

Enjoy!

Har precis mailat iväg ett nyskrivet litet inlägg.
Det är kort. Men det är Ok.
To be continued...

Nu är det natt.

Mina minnen. Från i helgen. Från förut. Från nu. Från då.
Fina minnen. Från min telefon. Från min dator. Till er. Med er.

En fredagskväll.
Jo, men precis så.
Det är då.
Ibland.
Som nu.

Gött!

Kom till mig. Nu!
Jag befaller dig, Inspiration.
Inspirera mig!
Väck mina sinnen!
Skaka om mig!

Just det

Ikväll var kvällen då det hände.
Det var ikväll som var kvällen. Kan man säga.
Det var kvällen då vi bara kommer allt närmare den önskan vi så länge haft. FjällTv. Ni som vet, ni vet.
På kanal 5 idag gick det av stapeln. Kaos i Båstad.
Ord är överflödiga.

Min kollega och vän kom förbi på middag och Idol-tittande. Hon hade med sig vin, kvällen till ära.
Jag menar, det är ju trots allt tisdag.

Efter tisdagskvällens skrattattack och förundran avslutas den nu perfekt med Sex And The City.
Chickflic deluxe. Jo man tackar!

För övrigt så gjordes det en hejdundrans middag och efterrätt! :)



That's all folks!

Eller bloggar på lunchen?
Ja, iallafall.
Det är vad jag gör.

Jag får INTE glömma att hämta ut mina böcker jag beställt, när jag åker hem från jobbet idag.
Det kommer bli spännande.
Har nästan glömt vilka jag beställt.
Återstår att se, kan man ju säga helt enkelt.
Biografier är det iallafall. Och en skönlitterär bok.
Jag ska lära mig en massa om Ozzy Osbourne, Kungen, han som satt fast uppe bland bergen i 127 timmar och några andra människor och deras öden.

Kul!

Jag fick låna en bok av min chef över semestern.
- Läser du mkt?
- Haha, mjaa, allt är ju relativt. Läsa, det kan jag!
- Fia, du gillar väl verkliga händelser?
- Ja, jo, ja det gör jag.


Jag kan säga att jag inte klarade av att läsa klart boken jag fick låna.
14 år till salu.
Fy! Det knyter sig i magen. Trodde jag skulle kräkas vid vissa tillfällen.
Som sagt, jag klarade inte av att läsa klart boken.
Det handlar om en ung tjej som börjar sälja sin kropp till pojkar och män i olika åldrar.

Läs den om ni klarar av det. För denna situation behöver uppmärksammas.
Det var inte första gången, och tyvärr inte den sista gången detta händer.
Hemskt!
Jag blir upprörd. Gråtfärdig. Stum.
Vad ska man göra?!?!

Hjälp dom.


bild från : http://wijk.se/Bilder/boktrave.jpg

Ja, mina vänner.

Ja. Vad händer sen? 
Eller vad händer nu?

Ibland. Ni vet.

Inte ofta. Men, ibland kommer det stunder när man befinner sig i situationer man helst vill fly ifrån.
Nu. Just i detta nu är jag där. I en sådan situation.
Jag sitter, svettig och stressad, på ett tåg till Falun.
Jag har inget emot Falun. Ingenting alls.
Jag har en otroligt kär vän till mig som bor där.
Jag har släkt, som är mig kär, som bor där.
Jag har fantastiska barndomsminnen som lever kvar där.
Tyvärr är jag inte på väg till Falun för någon av dessa fantastiska anledningar.
Nej.
Jag ska på begravning.
Bara jag skriver det ordet känns det som att åskmolnen hopar sig ovanför mitt huvud.
Tågvagnen blir helt plötsligt grå. Människorna omkring mig suddas på något vis ut och blir obefintliga och tågvagnarna flätas ihop till en enda lång mörk korridor.

Men i denna situation befinner jag mig nu. Just nu. I detta nu. Nu.
Jag vet hur det går till. Jag har varit på begravning förr, tyvärr.
Jag har sörjt förut. Jag kommer att sörja igen.
Trots denna vetskap om att människorna i min vagn finns kvar, tåget rullar och fungerar, solen skiner utanför, så vill jag ändå fly. Fly undan denna känsla av hjälplöshet.
Jag tänker på henne. På dom som är kvar. På dom jag vill krama.
Denna otillräcklighet som sköljer över mig, den vill jag fly ifrån.

Tåget studsar till lite lätt och jag ser kvinnan brevid mig i klarröd kappa sitta och sms:a. Jag ser kvinnan mittemot mig som är höggravid och ser vänlig ut. Jag ser bebisen som, följd av sin mamma kryper mitt i gången. ,Jag ser människorna som finns, tar fram min plånbok och går till kiosken för att köpa mig något att äta….

Ok..

Ni vet, när allt känns för bra för att vara sant.

Vad vet jag.
Jag vet att jag mår bra. Jag vet att jag är glad. Jag vet att det är fest idag ;) 
Och hej vad det ska festas!

Marie och Joanna fyller 25 och det kommer smälla högt! 

På måndag börjar jag jobba igen. 
De här två veckorna har gått snabbt.
Lite för snabbt.
Och det har hänt en del.
En del jag vill ska upprepas, en del jag skulle vilja sudda ut. 
En som försvann.
En som kom tillbaka.

Musik, tårar, glädje, vin, dans.

Firas imorgon.

Det säger allt

Den är för djävlig. 
Det blir inte bättre. Det blir bara lättare. 

Jag älskar er.
Er alla som fattas mig. 

Vilken tur att det finns så många fina här. Som är nära. 
Som jag har. Som är mina. Som är här. Som är nära. 

Vilken tur att det finns teknik idag.
Teknik som gör att jag kan se er, även fast ni inte är här.
Teknik som gör att jag kan prata med er, även fast ni inte är här. 

Fast alla kan jag inte prata med. Det går inte.

Saker som är vardagliga är just det som utmärker denna saknad. 
Saker som är värdsliga är just det som utmärker denna saknad.
Saker som är... är just det som utmärker denna saknad. 

Men glad är jag ändå =) 
För ni som finns, finns där ute. Ni finns.
Ni som inte finns kvar finns ändå, på något vis. 
Här.

Inspiration (av latin inspiro, inblåsa, väcka liv i), ett stimuli som sätter igång mental verksamhet. I talspråk har ordet felaktigt kommit att betyda motivation eller kreativitet (särskilt sådan som direkt är påverkad av någonting).

 

Ibland krävs det inte mkt.
Ibland krävs det inte lite. 
Ibland krävs det bara just - det där.

Ibland kommer det krypandes till dig. 
Ibland kommer det som en smäll.
Ibland kommer det i dina drömmar. 

Känslan som infinner sig är underbar. 
När den infinner sig är det av stor vikt att ta vara på den och njuta. 

Ja, det låter som om jag förväxlar inspiration med lycka.
Men - Jag blir lycklig när jag är inspirerad. 

Ibland vet jag precis vad som gör mig lycklig. Eller, det är ofta jag vet vad som gör mig lycklig.
Lycka för mig är när jag är med underbara människor som jag älskar och som älskar mig.
Styrkan och lyckan det ger är underbart.

Ja, jag har stått bland många vänner men fortfarande känt mig ensam. 
Ensamhet - solitude

Är välkommen när den är behövd.

Ensamhet - solitude
Är läskig när den bryter sig in.

Ibland behöver man bara ta ett djupt andetag, blunda, le, för att sen öppna ögonen.
Då ser man saker i ett nytt ljus. 


Hitta de små, eller stora saker, du ser fram emot så blir det vardagliga så mkt lättare ;)

 

bild från : http://hannakoskitalo.blogg.se/images/2011/inspiration_147503642.jpg

beskrivning av inspiration från : http://sv.wikipedia.org/wiki/Inspiration