Nej, jag syftar nu inte på böckerna bakom (fast titeln är väldigt passande då jag sitter i mina föräldrars soffa).

Jag syftar på den stora kaffekoppen framför :)

Det är gött det. Med en bit mörk (70%) choklad till.

Det är livskvalitet, det.

Jag ser verkligen fram emot de nästkommande veckorna. 
Känslan i magen är varm och god. Inte vass och sur. 
Jag tror på det här, ska ni veta. Tror även på mig.

Ja, lite lagom skrytigt. Må så vara. Jag gillar där jag är och dit jag ska.

Jag har funnit någon form av ny energi.

Kan, helt ärligt, inte svara på exakt varifrån den kommer. Men fått den, det har jag. 
Imorse vaknade jag, av mig själv, klockan 05.54. Klev upp ur sängen, tog på mig bekväma kläder (måste inte vara fula för det;)) och gick en hurtig promenad i ca 30 min. 
- Men Sofia, har du ramlat och slagit dig? Det är helt olikt dig! 
- Jag vet. Men bra känns det! Har haft en lärka visslandes inombords, nästan, hela dagen. (Nej jag är inte psyksjuk, bildligt talat alltså.)


Jag tror på inre styrka.

Jag tror att om man ler inombords syns det i hela ens existens.

Jag tror på lycka, glädje och kärlek.

Jag tror på målsättning.

Jag tror på...