Förändringar kan vara skrämmande.. Eller?
Plötsligt händer det.
Det kommer ibland utan förvarning.
Ibland är man fullt medveten om vad som ska ske.
Trots det så händer det.
Förändringen.
Hur ska man tackla den?
Hur ska man känna?
Hur ska man bete sig?
Jag vet att det är frågor som en del ställer sig.
Andra ställer inga frågor utan kastar sig med huvudet före in i det.
In i förändringen.
Hur ska man göra?
Ja, det är upp till var och en.
Eller ibland ligger det i ryggmärgen, hur man reagerar.
Ordet förändring kan skrämma en del. En del tar emot det med öppna armar.
Jag kan bara berätta hur jag fungerar.
När jag ställs inför en förändring kommer det naturligtvis tankar hos mig.
Man kan kalla de förutfattade meningar.
Men, jag är nog den som kastar mig in med huvudet före.
Det kan göra ont ibland och jag måste backa och se över vad som egentligen hände.
För det mesta, måste jag ändå säga att jag får positiva överaskningar.
Jag har fått sagt till mig, i större delen av mitt liv, att man aldrig kan ta ut något i förskott.
Och det stämmer, vill jag lova. Ja, nästan garantera!
Jag vill hellre testa och se att det fungerar än att gå och tänka : tänk om.
Det kanske är lätt att säga, för mig.
Men är det, det?
Lätt att säga, menar jag.
En sak jag nyligen lärt mig är att formulera mina drömmar.
Formulera.
Skriva ner, säga högt, visualisera - Ja, vad som nu passar mig bäst.
Bara jag har gjort det blir det hela så pass mycket klarare. Klarare att se var jag står idag. Klarare att se var jag vill hamna.
När jag kan se dessa två är det dags att se hur jag ska ta mig dit.
Jag ser vilka hinder som står i min väg. Om det nu finns några hinder (vilket det oftast finns, stora som små).
När jag ser vilka hinder som står i min väg blir det genast lättare att se mig själv gå över dessa hinder.
I vissa fall klättra över dessa hinder.
Och vilken tillfredsställelse det är att komma över till andra sidan och checka av ett mål på listan.
Ja! Jag klarade det!
JAG.
JAG, klarade det. Med mina egna krafter.
För det besitter vi alla. Krafter.
Sikta mot stjärnorna så hamnar du åtminstone i trädtopparna ;)
Det kommer ibland utan förvarning.
Ibland är man fullt medveten om vad som ska ske.
Trots det så händer det.
Förändringen.
Hur ska man tackla den?
Hur ska man känna?
Hur ska man bete sig?
Jag vet att det är frågor som en del ställer sig.
Andra ställer inga frågor utan kastar sig med huvudet före in i det.
In i förändringen.
Hur ska man göra?
Ja, det är upp till var och en.
Eller ibland ligger det i ryggmärgen, hur man reagerar.
Ordet förändring kan skrämma en del. En del tar emot det med öppna armar.
Jag kan bara berätta hur jag fungerar.
När jag ställs inför en förändring kommer det naturligtvis tankar hos mig.
Man kan kalla de förutfattade meningar.
Men, jag är nog den som kastar mig in med huvudet före.
Det kan göra ont ibland och jag måste backa och se över vad som egentligen hände.
För det mesta, måste jag ändå säga att jag får positiva överaskningar.
Jag har fått sagt till mig, i större delen av mitt liv, att man aldrig kan ta ut något i förskott.
Och det stämmer, vill jag lova. Ja, nästan garantera!
Jag vill hellre testa och se att det fungerar än att gå och tänka : tänk om.
Det kanske är lätt att säga, för mig.
Men är det, det?
Lätt att säga, menar jag.
En sak jag nyligen lärt mig är att formulera mina drömmar.
Formulera.
Skriva ner, säga högt, visualisera - Ja, vad som nu passar mig bäst.
Bara jag har gjort det blir det hela så pass mycket klarare. Klarare att se var jag står idag. Klarare att se var jag vill hamna.
När jag kan se dessa två är det dags att se hur jag ska ta mig dit.
Jag ser vilka hinder som står i min väg. Om det nu finns några hinder (vilket det oftast finns, stora som små).
När jag ser vilka hinder som står i min väg blir det genast lättare att se mig själv gå över dessa hinder.
I vissa fall klättra över dessa hinder.
Och vilken tillfredsställelse det är att komma över till andra sidan och checka av ett mål på listan.
Ja! Jag klarade det!
JAG.
JAG, klarade det. Med mina egna krafter.
För det besitter vi alla. Krafter.
Sikta mot stjärnorna så hamnar du åtminstone i trädtopparna ;)
Kommentarer
Trackback