Just i detta nu händer inte mer för mig än att jag är i soffläge.
Men i allmänhet.
När man förlorar någon. Oavsett på vilket sätt. Börjar tankarna snurra. 
Iallafall hos mig. I mitt huvud.
Det går runt, runt, runt.
Och vad är det för tankar?
Just nu är det att jag vill vara med min familj. Varje dag. 
Jag vill se dom, krama dom, känna dom.
Jag vill att de ska veta att jag håller av dom. De är mig kära.
Jag älskar er så.
Varför ska en sådan självklar sak vara så svår att säga? 
Är det bara i min familj?
Jag vet att handling säger mer än tusen ord. But still..

Jag vill ha en STOR lägenhet så att jag få stå för något släktgalej. Det skulle vara så himla mysigt, tycker jag. 
Tänk att få fixa, trixa och bjuda hem alla till MIG :) Tänk att få ha alla i min stora, härliga familj, hemma hos mig.
Mys!
Får se när det kan tänkas bli. Snart hoppas jag. Vi får väl se.