Liv. Död. Skratt. Gråt.
Vi sågs. Igen. Det var länge sedan. Innan hade vi fått veta. Vi pratade om det.
Jag hade nästan förväntat mig stora tårar som skulle rulla ner. Stora tårar som skulle fukta kinderna. Kanske kläderna med. Stora tårar.
Inombords finns dom.
Inombords finns också något annat.
Det slår.
Hårt.
Varmt.
Ofta där det känns. Det känns där när man känner.
Ja, ni vet vad jag menar
:)
Sedan pratade vi om annat. Om sånt där vanligt.
”Jag har börjat sminka mig i sängen för att vinna säng-tid på morgonen”
”Jag planerar in disk-tid på morgonen. Annars får jag panik”
”Hon kallar mig medelålders!”
Två veckor har gått. Två veckor sedan Falun. Två veckor sedan begravningen.
Två veckor sedan. Två veckor har gått sedan jag träffade dom.
Jag hoppas det blir en fin höst.
Jag har gästbloggat!
Jag har skrivit ett inlägg på vår egna Mynewsdesk People blogg.
Det är en blogg om oss som jobbar på Mynewsdesk.
Just det. Det är ju där jag jobbar =)
Enjoy!
Jag ska gästblogga.
Det är kort. Men det är Ok.
To be continued...
Nu är det natt.
En bild säger mer än... Men flera bilder då?
Fina minnen. Från min telefon. Från min dator. Till er. Med er.
Plötsligt så händer det
Jo, men precis så.
Det är då.
Ibland.
Som nu.
Gött!
INSPIRATION!
Jag befaller dig, Inspiration.
Inspirera mig!
Väck mina sinnen!
Skaka om mig!
Just det
Förändringar kan vara skrämmande.. Eller?
Det kommer ibland utan förvarning.
Ibland är man fullt medveten om vad som ska ske.
Trots det så händer det.
Förändringen.
Hur ska man tackla den?
Hur ska man känna?
Hur ska man bete sig?
Jag vet att det är frågor som en del ställer sig.
Andra ställer inga frågor utan kastar sig med huvudet före in i det.
In i förändringen.
Hur ska man göra?
Ja, det är upp till var och en.
Eller ibland ligger det i ryggmärgen, hur man reagerar.
Ordet förändring kan skrämma en del. En del tar emot det med öppna armar.
Jag kan bara berätta hur jag fungerar.
När jag ställs inför en förändring kommer det naturligtvis tankar hos mig.
Man kan kalla de förutfattade meningar.
Men, jag är nog den som kastar mig in med huvudet före.
Det kan göra ont ibland och jag måste backa och se över vad som egentligen hände.
För det mesta, måste jag ändå säga att jag får positiva överaskningar.
Jag har fått sagt till mig, i större delen av mitt liv, att man aldrig kan ta ut något i förskott.
Och det stämmer, vill jag lova. Ja, nästan garantera!
Jag vill hellre testa och se att det fungerar än att gå och tänka : tänk om.
Det kanske är lätt att säga, för mig.
Men är det, det?
Lätt att säga, menar jag.
En sak jag nyligen lärt mig är att formulera mina drömmar.
Formulera.
Skriva ner, säga högt, visualisera - Ja, vad som nu passar mig bäst.
Bara jag har gjort det blir det hela så pass mycket klarare. Klarare att se var jag står idag. Klarare att se var jag vill hamna.
När jag kan se dessa två är det dags att se hur jag ska ta mig dit.
Jag ser vilka hinder som står i min väg. Om det nu finns några hinder (vilket det oftast finns, stora som små).
När jag ser vilka hinder som står i min väg blir det genast lättare att se mig själv gå över dessa hinder.
I vissa fall klättra över dessa hinder.
Och vilken tillfredsställelse det är att komma över till andra sidan och checka av ett mål på listan.
Ja! Jag klarade det!
JAG.
JAG, klarade det. Med mina egna krafter.
För det besitter vi alla. Krafter.
Sikta mot stjärnorna så hamnar du åtminstone i trädtopparna ;)
Kaos i en stad, Sex i en annan & lite vin på det
Det var ikväll som var kvällen. Kan man säga.
Det var kvällen då vi bara kommer allt närmare den önskan vi så länge haft. FjällTv. Ni som vet, ni vet.
På kanal 5 idag gick det av stapeln. Kaos i Båstad.
Ord är överflödiga.
Min kollega och vän kom förbi på middag och Idol-tittande. Hon hade med sig vin, kvällen till ära.
Jag menar, det är ju trots allt tisdag.
Efter tisdagskvällens skrattattack och förundran avslutas den nu perfekt med Sex And The City.
Chickflic deluxe. Jo man tackar!
För övrigt så gjordes det en hejdundrans middag och efterrätt! :)
That's all folks!
Lunchar på bloggen
Eller bloggar på lunchen?
Ja, iallafall.
Det är vad jag gör.
Jag får INTE glömma att hämta ut mina böcker jag beställt, när jag åker hem från jobbet idag.
Det kommer bli spännande.
Har nästan glömt vilka jag beställt.
Återstår att se, kan man ju säga helt enkelt.
Biografier är det iallafall. Och en skönlitterär bok.
Jag ska lära mig en massa om Ozzy Osbourne, Kungen, han som satt fast uppe bland bergen i 127 timmar och några andra människor och deras öden.
Kul!
Jag fick låna en bok av min chef över semestern.
- Läser du mkt?
- Haha, mjaa, allt är ju relativt. Läsa, det kan jag!
- Fia, du gillar väl verkliga händelser?
- Ja, jo, ja det gör jag.
Jag kan säga att jag inte klarade av att läsa klart boken jag fick låna.
14 år till salu.
Fy! Det knyter sig i magen. Trodde jag skulle kräkas vid vissa tillfällen.
Som sagt, jag klarade inte av att läsa klart boken.
Det handlar om en ung tjej som börjar sälja sin kropp till pojkar och män i olika åldrar.
Läs den om ni klarar av det. För denna situation behöver uppmärksammas.
Det var inte första gången, och tyvärr inte den sista gången detta händer.
Hemskt!
Jag blir upprörd. Gråtfärdig. Stum.
Vad ska man göra?!?!
Hjälp dom.
bild från : http://wijk.se/Bilder/boktrave.jpg
Ett Jobbigt inlägg
Jo.
Det är jobbigt, det här.
Roligt, jobbigt. Jobbande jobbigt.
Jobbigt jobbande.
Jobbedi jobbedi jobb.
Det är så mkt jag vill så att det ibland snurrar så snabbt att jag inte vet hur jag ska stanna karusellen.
Men jag tror att det kommer bli så bra från onsdag.
Nu ska vi tweeka till vår avdelning så den blir den bästa i hela världen!
Jag tror att den här hösten kommer vara enorm.
Fantastisk. Rolig. Spännande. Utmattande. Utmanande. Och lite till.
Jag känner att det kommer bli precis så bra som jag tror. Eller kanske ännu bättre?
Allt handlar om mindset - inställning.
Attityd.
Och jag tror att jag har rätt attityd. Utan att vara självgod här.
Jag tror att jag kommer klara den här hösten ganska så bra.
Jag tror att jag kommer fortsätt trivas med det jag gör :)
För det gör jag verkligen.
Jag har bra ledare kring mig som jag hämtar inspiration ifrån. Konstant.
Runt mig finns så mkt att ta vara på.
Nu om någon gång är det dags att göra just det.
Et ipsa scientia potestas est
Jag gillar andras skräp
Uppenbarligen.
Se vad jag fyndade går på loppisen i Aspudden för ynka 50:-
Utöver den finingen hittade jag två ugnsformar och två prydnadsflaskor i glas.
De senare vet jag inte riktigt vad jag ska göra med. Men det löser sig =)
Har precis målat naglarna, och som alltid har jag redan lyckats göra fina märken i nagellacket på fler av naglarna. Men det hör till.
Det blir liksom så när man heter Sofia, på nåt vis.
Idag har jag shoppat denna fina av min vän : 
En Daniel Wellington.
Gillar den!
Nu ska jag fila på ett "jobbigt" inlägg ;)
No Country For Old Men
Jag är en Junkie
Nu är det sagt.
It's out in the open.
Jag är inte bara beroende av kaffe..
Jag är även beroende av...
IDOL!!!!
Och snart, mycket snart, kickar den nya säsongen igång =)
Kan nog inte vara lyckligare. Eller jo, okej, klart jag kan. Men ni hajjar ;)
Snillet spekulerar
En pisskvart.
Piss. Ok. Kvart. Ok.
Pisskvart? Kom igen!
Sockerkaka är gott, prinskorv är gott och kola är gott. Då måste det bli X-tra gott tillsammans! Ja, vad bra!
Eller?
Det är inte det att jag inte vet vad en pisskvart är. Jag är mer nyfiken på hur uttrycket uppenbarade sig. Hur kom det till?
Vem pissar i en kvart? Jag menar, enligt mina mått mätt är det ganska så lång kiss-stund. Eller är jag en snabbkissare?
Just nu är jag mättare än mättast. I matkoma. Trött och slut efter den här veckan så jag orkar inte ens gå in på wiki och kolla efter historian bakom detta uttryck. Men, när energin kommer tillbaka hoppas jag att jag minns denna undran och letar reda på ett svar som jag kan acceptera ;)
Det var nog allt just nu.
Over ’n out
And then?
Eller vad händer nu?
Men i allmänhet.
När man förlorar någon. Oavsett på vilket sätt. Börjar tankarna snurra.
Iallafall hos mig. I mitt huvud.
Det går runt, runt, runt.
Och vad är det för tankar?
Just nu är det att jag vill vara med min familj. Varje dag.
Jag vill se dom, krama dom, känna dom.
Jag vill att de ska veta att jag håller av dom. De är mig kära.
Jag älskar er så.
Varför ska en sådan självklar sak vara så svår att säga?
Är det bara i min familj?
Jag vet att handling säger mer än tusen ord. But still..
Jag vill ha en STOR lägenhet så att jag få stå för något släktgalej. Det skulle vara så himla mysigt, tycker jag.
Tänk att få fixa, trixa och bjuda hem alla till MIG :) Tänk att få ha alla i min stora, härliga familj, hemma hos mig.
Mys!
Får se när det kan tänkas bli. Snart hoppas jag. Vi får väl se.
For all the wrong reasons
Ibland. Ni vet.
Inte ofta. Men, ibland kommer det stunder när man befinner sig i situationer man helst vill fly ifrån.
Nu. Just i detta nu är jag där. I en sådan situation.
Jag sitter, svettig och stressad, på ett tåg till Falun.
Jag har inget emot Falun. Ingenting alls.
Jag har en otroligt kär vän till mig som bor där.
Jag har släkt, som är mig kär, som bor där.
Jag har fantastiska barndomsminnen som lever kvar där.
Tyvärr är jag inte på väg till Falun för någon av dessa fantastiska anledningar.
Nej.
Jag ska på begravning.
Bara jag skriver det ordet känns det som att åskmolnen hopar sig ovanför mitt huvud.
Tågvagnen blir helt plötsligt grå. Människorna omkring mig suddas på något vis ut och blir obefintliga och tågvagnarna flätas ihop till en enda lång mörk korridor.
Men i denna situation befinner jag mig nu. Just nu. I detta nu. Nu.
Jag vet hur det går till. Jag har varit på begravning förr, tyvärr.
Jag har sörjt förut. Jag kommer att sörja igen.
Trots denna vetskap om att människorna i min vagn finns kvar, tåget rullar och fungerar, solen skiner utanför, så vill jag ändå fly. Fly undan denna känsla av hjälplöshet.
Jag tänker på henne. På dom som är kvar. På dom jag vill krama.
Denna otillräcklighet som sköljer över mig, den vill jag fly ifrån.
Tåget studsar till lite lätt och jag ser kvinnan brevid mig i klarröd kappa sitta och sms:a. Jag ser kvinnan mittemot mig som är höggravid och ser vänlig ut. Jag ser bebisen som, följd av sin mamma kryper mitt i gången. ,Jag ser människorna som finns, tar fram min plånbok och går till kiosken för att köpa mig något att äta….
